Inget barn ska behöva gå hungrigt i Finland
- Anna Caldén

- 22 juni
- 2 min läsning
Under den senaste tiden har den kraftigt ökade barnfattigdomen i Finland lyfts allt mer i den allmänna debatten. Barnfattigdom har också varit i fokus på välfärdsutskottets möte i Nordiska Rådet under våren. Institutet för hälsa och välfärd (THL) gjorde under 2025 beräkningar som visar att antalet personer i familjer med låga inkomster kommer att öka med 110 000 under 2024 och 2025. Av dem är 27 000 barn. De direkta orsakerna är nedskärningarna regeringen har gått in för.
I de här tiderna av drastiska nedskärningar i socialskydd och omsorg verkar det som att Finlands regering har glömt ett av de viktigaste styrdokumenten, nämligen FN:s barnkonvention. FN:s konvention om barnets rättigheter antogs av FN:s generalförsamling år 1989. I Finland trädde FN:s konvention om barnets rättigheter i kraft på lagnivå år 1991. Barnkonventionen är den mest allmänt ratificerade människorättskonventionen i världen.
Vad innebär konventionen i praktiken? Barnkonventionen förpliktigar Finland att se till att barnets rättigheter tillgodoses. Finland rapporterar regelbundet till FN kommittén för barnets rättigheter om vilka åtgärder man vidtar för att säkerställa barnens välbefinnande. FN kommittén gav senast rekommendationer år 2023 till Finland, och redan då rekommenderades att man ska undvika nedskärningar i de sociala förmåner som minskar fattigdom och utslagning bland barn. Institutet för hälsa och välfärd (THL) och Rädda Barnen lyfter upp att den ekonomiska utsattheten sprider sig till allt fler familjer, även familjer som tidigare har klarat sig. Eftersom det är många barnfamiljer som tvingas söka hjälp för mat och mediciner ifrågasätter forskare hur nedskärningarna är förenliga med bland annat barnkonventionen.
Det är en skam att statistiken i Finland ser ut så här. Barnfattigdom hör inte till det finländska välfärdssamhället. Det talas såväl i den Europeiska barngarantin, som Finland har förbundit sig till, och barnkonventionen om att stöda barns välbefinnande. Men då man ser på de ändringar som gjorts de senaste åren verkar de värderingarna vara långt borta. Alla barn har rätt att känna sig trygga. Vem tar ansvar?
Anna Caldén, SDP, Nykarleby
Kommentarer