Ta från de rika, ge till de fattiga

Arvs- och gåvoskatten är ett område som väcker känslor. Den kan sätta människor i utsatta, svåra och ojämlika situationer. Joakim Strand vill slopa arvs- och gåvoskatten (ÖT 21.3.2026) och menar att det skulle bidra till tillväxt och rättvisa. Det är bra att Strand lyfter den här frågan och ser den lilla människan i sammanhanget. Även om Strand ömmar för den utsatta individen så sitter SFP idag med i en regering som möjliggör en sannfinländsk politik där barnfattigdomen i Finland ökar med alarmerande fart.

Enligt en färsk rapport från SOSTE 26.3.2026, riksomfattande paraplyorganisationen för social- och hälsovårdsorganisationer i Finland, har man misslyckats med målet att minska fattigdomen. Utvecklingen går, på många plan, åt fel håll. Experter vid Statens ekonomiska forskningscentral VATT har konstaterat att det heller inte finns något belägg inom forskningen att slopande av arvs- och gåvoskatten skulle ha ekonomiska tillväxteffekter. 

Strand tar i sin krönika upp exempel på den problematik som kan uppstå vid stora arv. Vi får ta del av en berättelse om en redan utsatt familj som riskerar att drabbas av arvsskatt på ett sätt som kan försätta dem i en svår ekonomisk situation, trots att intentionen från den äldre generationen har varit att underlätta för de efterkommande. Detta är givetvis beklagligt och väcker medkänsla. Samtidigt illustrerar exemplet en situation där roten till problemet tycks ligga i kombinationen av ärvda tillgångar och arvsskatt. För de allra flesta finländare som lever i ekonomisk utsatthet är detta ett scenario de aldrig kommer att möta: saknar man arv finns det heller ingen arvsskatt att betala. Socialdemokraterna är angelägna om att trygga den nu hotade välfärdsstaten. En ekonomiskt trygg framtid för individen, ska trots motgångar och sjukdom, inte behöva vara beroende av arv.

Finländarnas konsumtion skulle stöda ekonomins framfart men den krassa sanningen är att ingen vågar konsumera i det här läget för vem kan lita på att samhällets skyddssystem finns där den dag olycka och sjukdom drabbar oss? När tilliten till välfärdssamhället sviktar tvingas den som har möjlighet att bygga upp sitt eget trygghetssystem, ett personligt skyddsnät i form av sparande på kontot. Regeringen har fått Finlands folk att tro att vi måste spara på de minst bemedlade, men det  är ett aktivt val att spara på de som har det allra sämst ställt.

En vanlig missuppfattning är att vänsterpartier slösar med statens ekonomi. I SDPs skuggbudget har man också satt in sparåtgärder men man har gjort det på ett annat sätt än att spara på de mest utsatta. Gällande arvs- och gåvoskatten vill SDP höja gränsen för när ett arv blir beskattningsbart till 40 000 euro. Hur ska vi kunna bevara vårt välfärdssamhälle? Det borde vara vår kärnfråga just nu. Det är inte genom att spara på våra barn och de som är mest utsatta. Vi behöver framtidstro. 

Anna Caldén, SDP Nykarleby